Experter vid UF-centret analyserar i sin text riktningen för den aktiva arbetsmarknadspolitiken – är den på väg att försvagas eller stärkas?

Reformen av arbetskraftstjänsterna har inletts i en exceptionellt utmanande verksamhetsmiljö. En svag ekonomisk utveckling, ökande arbetslöshet och låg efterfrågan på arbetskraft har sammanfallit med reformens inledande skede, vilket har ökat trycket på de nya arbetskraftsmyndigheterna.

Målet med reformen har varit att stärka kommunernas roll i att främja sysselsättningen och öka tjänsternas lokala genomslag. Enligt analysen har den nya finansieringsmodellen dock förändrat tyngdpunkterna i arbetsmarknadspolitiken på ett sätt som kan betona snabb arbetsförmedling på bekostnad av service som stärker sysselsättningsförutsättningarna.

Det som särskilt väcker oro är att användningen av aktiveringstjänster och den officiella aktiveringsgraden har minskat samtidigt som antalet arbetslösa har ökat. Utvecklingen kan försvaga situationen för arbetssökande som behöver tjänster som stärker kompetens, arbetsförmåga eller arbetsmarknadsfärdigheter innan de kan ta steget in på den öppna arbetsmarknaden.

I en lågkonjunktur betonas riskerna ytterligare, eftersom det finns få lediga jobb. Om de arbetslösas kompetens och arbetsförmåga inte upprätthålls genom aktiva arbetsmarknadspolitiska tjänster kan långvarig arbetslöshet leda till att kunskap blir inaktuell och att ställningen på arbetsmarknaden försämras. Detta kan också framöver visa sig som problem med tillgången på arbetskraft och rekryteringsflaskhalsar.

Enligt experterna bör det incitamentsystem som byggts upp för kommunerna och helheten inom aktiveringspolitiken bedömas mer övergripande än i dag. Tjänster, förmåner, skyldigheter och ekonomiska incitament bör bilda en sammanhängande helhet som stöder både ändamålsenlig servicehandledning och hållbar sysselsättning.

Analysen visar också att det behövs en ny gemensam vision för framtidens arbetskraftstjänster mellan staten och kommunerna. Kommunerna bör ha strukturellt och ekonomiskt trovärdiga incitament att styra klienter till tjänster när de är en nödvändig del av vägen till arbetsmarknaden.

Forskarna bakom analysen betonar dock att den nuvarande genomgången ännu inte möjliggör att fastställa direkta orsakssamband. I stället lyfter den fram utvecklingstrender och spänningar som kräver fortsatt forskning och mer noggrann evidensbaserad analys.

Läs mer
Santtu Sundvall, Jaakko Westerlund, Heikki Heikkilä: Är paradigmet för den aktiva arbetsmarknadspolitiken på väg att förändras? (doria.fi) (på finska)